josefinolovisa

Jessica är en tjaj som älskar att planera,

en julklapps utdelning skulle hon arrangera.

Men hennes två vänner är ganska impulsiva,

dem ville den lilla tillställningen uppliva.

Efter lite rop och hårda ord,

hade Jessica samlat ihop sin hjord.

Och här är vi nu,

det är väl bra ellerhur?

För utan er är min tillvaro inte komplett,

nej då känns det svårt att hitta rätt.

Men med er vid min sida kommer jag inte falla,

allt blir ju bättre när Lovisa med mig tralla.

En kille på Netto blev en del av oss,

sen dess har vi suttit kloss i kloss.

3 år på Böke kunde varit en pina,

men som tur är har jag Rokka och er mina fina.

När livet är hårt och allt känns svårt,

När hästen är busig och dum, eller en svenska lärare inte kan stava till stum.

När maten är äcklig gröt, och man är trött på allt jävla tjöt.

När en buss glider på hal is, eller klassrummet luktar fis.

När man av en tallrik blir nockad, eller över resultatet på matteprovet chockad.

Då har jag er mina tjajor,

Ni är riktigt rediga grajor.

Att kasta clementin är ganska ball,

Det är inte många som står pall.

När Lovisa vill springa och leka,

Måste Jessica först underlaget reka.

När Lovisa hittar på massa bus,

räcker det för mig att slicka lite grus.

Att vara allvarlig är inte alltid min grej,

men jag är faktiskt en väldigt känslosam tjej.

Det är därför inte alltid lätt att heta Josefin,

ibland måste jag faktiskt dra till med ett grin.

Men nu har jag sagt vad jag vill och lite till.

En sista klapp vill jag ge i form av kärlek,

den var svår att slå in så jag skrev ett extra långt rim,

Ni förtjänar det bästa, men sen kom jag på, ni har ju redan era hästar.

Dem gav mig hård konkurrens, så först tänkte jag dra till med en dans.

Men det skulle vara en stor chans,

När man inte har så bra balans.

Det fick bli någotannat, hoppas denna dikten i era hjärtan stannat.

Nu vill jag avsluta all drama med något jag tycker är mysigt,

nämligen GRUPPKRAMA.

- Josefin Johannisson, from the bottom of my heart!