josefinolovisa

Inte visste jag att jag skulle hitta en ny, alldeles underbar kompis denna sommaren. Inte heller visste jag att detta skulle bli en helt underbar sommar, med denna underbara vän. Jag har haft bästa vänner förut, några har jag kvar och jag har nu funnit en ny. En som man kan präega med, en som man kan skratta med, en som man kan prata om allt med och en som man kan bo tillsammans med och ha så sjukt roligt. En som alltså är likadan som mig, hur sjukt är det inte? Sen att vi är födda med två dagars mellanrum måste spela in i detta. Vi är lika helt enkelt.

Det måste finnas någon mening med allt, det var nog meningen att jag skulle lära känna Amanda. En vän för livet, en vän jag aldrig vill släppa taget om. Jag litar på henne till 100 procent, mer än så kanske. Det känns skönt att veta att jag kan prata med henne, om allt faktiskt. Det är trots allt inte alla människor jag kan göra det med, kanske inte ens med min egen mamma... (och då ska ni veta vilken bra relation vi har!)

Tänk att för lite mer än 17 år sedan, så låg vi samtidigt på BB. Vi hade ingen aning om vad som skulle ske i våra liv och vi hade heller ingen aning om att vi, 16 år senare, skulle mötas på Bökebergs gård och låta vår vänskap gro. Jag är så sjukt glad att jag får ha en vän som Amanda i mitt liv. Alla borde ha en vän som henne, stackars er som inte får det!