Ledholmen pani team
Tänkte berätta om stallet jag stod i med Julle och Dizney, mina tidigare (foder)ponnyer.
I början tyckte jag mest att det var mysigt att ha stallet så nära hemma, det tog liksom max 5 minuter att cykla dit. Paddocken där var inget vidare men man hade skogen precis bredvid, man behövde bara rida genom sommarhagen så var man där! Sen hade man ju travbanan med, den var fett mysig att rida på. Jag började vara på Ledholmen i början på april 2009. Där var tre andra tjejer där, Josefin Hanna och Julia. Alla tre var 94or och alltså fyra år äldre mig, vilket betydde att jag max vågade säga hej. Julia var dock där mindre och mindre och hon var aldrig med oss på det sättet, och efter ett tag flyttade hon. En dag när mamma inte hade tid att vara med mig i stallet ville jag rida ut, så jag tog mod till mig och frågade Josefin (jag fick inte rida ut själv). Josefin var inte alls så läskig som jag trodde, och efter den uteritten blev det många fler kan jag säga, med både Hanna och Josefin! Vi hade damproligt hela sommaren och hittade på en massa roliga saker! Vi hoppade (utan hästar) i paddocken, red på långritter till sent på kvällen till Lyngby, smorde saker medans vi proppade i oss så mycket kakor vi kunde (detta kom senare att kallas smörjfika), satt i cafeterior på tävlingar och gapskrattade och körde pinsamhetsmätaren, sov i sadelkammaren och mycket, mycket mer!
Efter att Julle åkt hem till Gabeljung igen och jag inte skulle rida honom mer tog vi hem Tyke för inridning:). Det var jag och Elin som skulle göra jobbet. Elin tyckte dock mycket mer om den elaka lilla ponnyn än vad jag gjorde och längre fram blev det nästan bara hon som red honom. Nu var alltså Elin också medlem av Ledholmen Pani Team hehe. Jag minns en gång när Tyke precis hade kommit. Elin skulle rida honom och jag skulle rida Hannas mini-b-ponny Skottlight. Det var full storm, men vi kände för att rida ändå, dock pallade vi inte sadla. Så vi tog ut ponnysarna (mini-Skottlight och Tyke som det knappt gick att sitta upp på för han var galen) barbacka i stormen och regnet. Vi skrittade ett varv runt travbanan innan vi insåg att det kanske inte var någon jättebra idé.
När vi slutade skolan innan jul hade vi ett fett snöbollskrig i sommarhagarna, och på kvällen kom alla de andra tre hem till mig för att kolla på film. Hahahahaha det var så sjukt kul!
Ett par dagar in på lovet tolkade vi efter Skottlight. Jag och Elin turades om att rida och sitta i pulkan, och Hanna och Josse fick ju såklart också åka. Det var snö upp till magen på den stackars ponnyn, men jäklar vad kul vi hade!
Ett par dagar senare fick jag hem Dizney. Då hade vi alltså alla vars en ponny igen. Det blev ännu fler sjuka uteritter, bland annat några när jag red Skottlight och Hanna satt i en pulka bakom. En gång skrek hon bara att jag skulle stanna för att en pinne hade fastnat, och jag stannar och vänder mig om, och vad får jag se? Ett helt jävla träd har fastnat haha!
Senare var det Göteborg Horse Show. Jag och Elin åkte dit på fredagsförmiddagen med mamma, Carina och Calle. Vem sprang efter Jacob i Ponnyakuten och frågade om hans autograf eller fyllde i typ tretton lappar var för att vinna ett rosa Libresse-schabrak om inte jag och Elin? Vi bodde på hotell till lördagen, och vem låg inte och vinkade till varandra på kvällen medans vi knappt kunde hålla oss för skratt eller åt frukost på hotellet i pyjamas om inte jag och Elin? På lördagen gick vi en stund med Hanna och Josse som var där över dagen, och såklart så hittade vi någonting att skratta åt när vi stod och tittade på oss själva i någon liten kamera. Hahaha jag har aldrig sagt att vi var normala!
Framåt våren blev det många galna uteritter, framförallt när jag och Elin utforskade nya stigar eller lekte cowboys på risen. Smörjfika blev det allt oftare med!
Sen framåt sommaren, efter att jag varit där i lite mer än ett år, blev det inte mer Ledholmen för mig. Vi lämnade Dizney på bete och jag började leta egen häst. Klart, jag var ju där ibland för att vara med Hanna och Josse (Elin var inte heller där längre för Tyke var skadad), men det blev mer och mer sällan. Efter lovet blev det inte mer Ledholmen för någon av oss. Josse började på Bökeberg och flyttade Gilbert dit och Hanna började på en skola i Helsingborg och hade inte mer tid för att ha foderhäst, så hon lämnade tillbaka Skottlight till hans ägare. När ingen av de andra längre var där hade jag ingen anledning att ställa Foxy där, med en dålig paddock och inget sällskap. Så det blev Lyngby Gård för oss istället, och visst, Lyngby är toppen, men det kommer aldrig att bli som på Ledholmen, så är det bara! Jag kan inte beskriva här allt roligt vi gjort eller hur underbara dessa personerna är, men jag kan väl säga så att det var de som fick mig att alltid vara glad i femman. Jag gick i en cp klass på en cp skola, inget kul med det, men eftersom jag visste att jag hade Julle/Dizney och tjejerna på Ledholmen att se fram emot varje eftermiddag kunde jag bara strunta i allt skit som hände i skolan, för allt vi gjorde på Ledholmen var så jäkla roligt! Jag och Hanna hade foderprovsmakning, och när vi tolkade med Frimma och Skottlight i skogen och hade tävling, minns ni det? Och så ponnyridningen vi hade på julmarknaden och luciatåget genom hela byn, hahaha minnen alltså!
Hanna Brink, Elin Olsson och Josefin Johannisson, ni är världens underbaraste och jag kommer alltid att älska er, så är det bara <3!

Vi hade en blogg haha, kolla in http://ponnyteam.blogg.se/ och gå lite längre bak i arkivet för att få se lite mer exakt vad vi hittade på!