Det är synd om dig bloggen dagar som dessa, ingen som tar hand om dig eller bryr sig om dig. Så kände mig lite tvingad att skriva hos dig nu. Ibland är jag snäll! Vet inte alls var Lovisa tagit vägen, vet knappt var jag själv tagit vägen.

Men vi hörs mer sen (imorgon eller typ på.... måndag...)