josefinolovisa

Det är namnet på den fina ponnyn som jag har fått chansen att rida och ta hand om nu. Mackan, som han kallas, är en 17 årig valack (D-ponny) som utan tvekan är den mest rutinerade ponnyn jag haft under åren som gått. När jag sitter på Mackan är det inte jag som säger åt honom vad som ska göras. Det är Mackan som bestämmer hur han vill ha det och jag gör som han säger. Han lär mig hela tiden och desto mindre jag stör honom, desto bättre går det. Han är alltså en rutinerad kille som under sitt liv hoppat stora klasser.

Här är Mackan med Jennifer Roos, en duktig tjej som hoppade honom i höga klasser!

Innan Mackan kom till mig hade han inte gått på två månader. Nu är han i full kondition och vi har tävlat ett par gånger tillsammans. Med denna ponnyn kan man inget annat än att le när man kommer ut från banan. Jag har aldrig blivit besviken på Mackan, kommer nog heller aldrig bli det. Han är en så levnadsglad ponny och verkligen älskar livet när han får vara med. Det smittar av sig och man blir glad av att vara med honom. Resultatet är inte det viktigaste, man ska ha roligt och det har man verkligen med Mackan! Tillsammans har vi även startat fälttävlan och det är något som vi båda tycker är superkul. Detta har även visat sig på resultaten! Tre starter, tre fina nollrundor och till och med tre placeringar!  Senast idag var vi i Dagstorp och hoppade en regional p80. Mackan var, som vanligt, klockren hela dagen. 66,5 procent i dressyren och nolla i banhoppningen! Vi låg tvåa ut i terrängen som vi också nollade och därför slutade vi på andraplatsen! Man kan inte vara annat än nöjd med denna fina ponny!

Men det är inte bara tävlingarna som spelar roll. Jag och Mackan har blivit kompisar, ganska nära kompisar och ibland när jag sitter på honom känner jag att jag skulle kunna gråta så glad jag är att jag får rida honom. (Har dock aldrig gjort det, känns helt fel liksom. Jag ska ju bara vara glad! Dessutom skulle jag nog bara börja skratta om någon frågade mig varför jag grät. Det hade ju känts löjligt att berätta haha!!) Jag har verkligen fått en räddning efter jag sålde Lad. Utan Mackan vet jag inte hur jag skulle fixa skolan och allt annat. Jag fungerar så som person, måsta ha någonting att kämpa för, just för att hålla motivationen uppe. Mackan hjälper mig med det och jag är så otroligt tacksam att jag får chansen att ta hand om denna guldklimp. Jag gör allt vad jag kan för att han ska må som den kung han är, han förtjänar endast det bästa!♥