josefinolovisa

Åhh alltså ibland när jag tittar på någon bild eller hör någon låt så börjar tankarna gå. Tänk så annorlunda allt är nu. Tänker på när jag hade min fina Lad. Det kan liksom fortfarande kännas konstigt att gå upp i lilla stallet och inte mötas av min ponny. En sjukt konstig känsla, typ att det gör ont liksom. Allt gick bara så himla fort, hann inte med att smälta det hela och har nog fortfarande än idag, inte gjort det. Var såklart ledsen när han åkte men det är precis som om jag inte vill acceptera det.

 

Som idag, jag har läst igenom gamla blogginlägg och självklart spelas den låten som jag lyssnade på 24/7, heeela tiden dagarna innan Lad åkte. Jag minns att jag dagen innan satt på bussen på vägen hem och tårarna rullade ner för kinderna. Folket kollade konstigt på mig men jag orkade liksom inte bry mig. Min absolut bästa kompis skulle snart åka ifrån mig. Åhh gråter nu med och borde sluta tänka på honom  för jag blir bara ledsen. Men jag vet att han trivs och det känns jätteskönt.